Jag har ofta ambitioner att förändra någon aspekt av mitt liv. Det kan vara stort, som att flytta till en ny stad eller byta jobb, och det kan vara mindre stort, som att ha det städat hemma eller kliva upp tio minuter tidigare på morgonen. (Det sistnämnda har dock nästan alltid visat sig i princip omöjligt..) Jag gillar inte när det står alltför stilla, och jag gillar inte heller att vara missnöjd med sakernas tillstånd. (Vilket i och för sig också kan vara ett problem, eftersom det inte är problemet som är problemet utan hur jag hanterar det.)
Idag var jag på en kurs som handlade om förändring på riktigt. Det är svårt. För att ändra systemet och förutsättningarna krävs stora insatser, jämfört med att förändra inom den befintliga ”lådan”. Det enda rätta är att börja med sig själv och bryta egna tankemönster, för att inte göra det klassiska felet och lägga problemet utanför sig själv. Det är chefens fel, kollegans fel, vädrets fel, etc. Man måste fråga sig vad som är ens egen del i det hela, och vad man själv kan göra för att åstadkomma förflyttningen. Det handlar i mycket om att lyfta sig till en metanivå och betrakta situationen på distans. Då blir allt lättare.
Som förändringsledare ska man möta människor där de befinner sig. Det låter ju bra, men hur gör man egentligen för att åstadkomma detta? Det tål att funderas på.
Att träna sig i medveten uppmärksamhet, mindfulness, är tydligen avgörande för att förstå förändringsprocesser. Ska nog prova det. Jag tror det handlar om att vara uppmärksam på hur saker och ting förhåller sig, och kunna betrakta utan att vara engagerad. Metanivån igen.
En annan viktig sak är att förhålla sig till motstånd som en nödvändig energi i en förändringsprocess. Det värsta är likgiltighet, då energin helt saknas.
Min favorit, som jag hela tiden återkommer till, hade glädjande nog även en central roll i förändringsprocesser. Dialog. Som kan leda till helt nya lösningar om det finns ett aktivt lyssnande och en vilja att förstå den andres synpunkter. Dialogen har även den funktionen att fler får en bättre bild av helheten, och för att se och bryta mönster.
Det är inte problemet som är problemet utan hur vi hanterar det. Åter till den egna självreflektionen och dialogen.
Den här utbildningen var riktigt bra och jag ska börja med att tillämpa den på mig själv och på mina intet ont anande kollegor..
Emma in the city 